Snacka om att jag och Lullen lyckades få till drömmarnas dröm ridpass igår med hjälp av Natali på backen. Nyper mig i armen över att Lullen är min och att han är i sitt livs form nu.
Värmde upp på egen hand, lite kort om tid så blev lite slarvigt och det köper inte Lullen. Då blir han framtung, stretig och springig. Kändes väl hyfsad i traven, lite orolig i munnen men fin för skänklarna både framåt och i sidled.
I galoppen kändes han som en fiolsträng. Fick inte alls igenom det så han (och jag) kunde spänna av. Varje fattning och avsaktning i vänster varv också ett enda gruvsamt moment för oss båda då han drar upp skallen, jag blir stum i handen, han tappar bjudning, jag kickar på, han springer och drar upp skallen och jag både kickar och försöker jobba ned honom i någon sorts form med händerna. En enda ond cirkel med andra ord. Jag känner både hur jag och han blir sjukt spända och stressade inför varje fattning vilket medför att det absolut blir en dålig fattning.
Vi har jobbat väldigt mycket framåt på sistone. Jag vill ha energi, uttryck, rörelse och ännu lite mer energi. Natali förklarade så bra att det är vanligt att man tänker så men man kan inte öka hästens register och styrka genom att bara rida framåt, man måste även samla, leka och utmana dem lite. Inte fastna i något spår som jag just gjort.
Tänk er att ni sitter på en seg, kanske lite ofokuserad, nonchalant häst, då rider man framåt, man är kvick i sin hjälper, man håller den lyhörd, kvick och engagerad.
Sitter man däremot på en het häst får man själv coola ned en grad, vara lugn i sina hjälper, man tänker att det ska gå långsamt och lugnt. Man håller såklart även denna häst lyhörd och engagerad men med en helt annan typ av ridning.
Lullen har gått från den övre till den nedre hästen och jag är kvar på den övre ridningen. Han är så himla arbetssam och vill verkligen ställa upp och göra rätt. När jag då kanske med övertydliga och snabba hjälper kräver något blir han bara stressad, han är så pass känslig att jag inte behöver det.
Okej nu kanske det är dags att börja skriva om ridpasset innan det är en roman om allt annat.. ;p
Vi började med att trava på volt, jag la upp ett friskt tempo som vanligt och satt och smygklämde med skänklarna för att inte förlora framåttänket. Natali bad min däremot minska traven så mycket jag kunde och bara åka med, inte göra något. Väldigt bra då jag fick ta x-antal halvhalter till en början för att hålla kvar honom i det tempot och halvhalterna har jag ju inte alls fått igenom på sistone. Gjorde småsmåsmå övergångar i den samlade traven. Tillbaka, släppa fram handen lite och för sätet få honom att ta ut steget men i samma takt, tillbaka, flytta bakdelen utåt, lite framåt, ta in bakdelen och därav få ned tempot och sedan fram med handen igen. Jag satt fasen helt stilla och lekte med mitt säte och förde en stilla och mjuk hand 5 cm fram eller tillbaka till ursprungsläge. Kunde med ett djupt andetag sakta av till skritt. Fram i trav igen, ingen 600kg häst i handen, bärig, energisk men i en samlad trav. Med eget go och bjudning. Jag får inte sitta och tjata och halvhjärtat be honom gå framåt, han ska både jobba och tänka själv. Jobbade i bägge varven och jag trodde knappt mina ögon och min känsla. Efter uppvärmningen var jag helt slut och hade spaghetti armar.
Från den samlade traven provade vi att göra en fattning i vänster varv, jag skulle sitta kvar precis som innan, inte bry mig om formen eller något. Bara sitta mjukt och bjuda upp till galopp. Lite spänd något steg, pullade i bettat och sedan en precis lika avspänd och lätt häst som i traven. Fick däremot påminna honom lite här om att galoppera för egen maskin, inte sitta och klämma eller så, har jag bett om galopp så ska han galoppera tills jag sagt något annat. Han kändes lite förvånad att ingen sparkat på honom eller slitit i honom, typ lite som att han väntade sig att de skulle komma. Han drar fram skallen och pullar i bettet, troligtvis eftersom jag alltid drar tillbaka med min vänster tygel. Med tiden kanske han vänjer sig att ingen kommer ta honom i munnen och då kanske han ger sig.
Natali blev förvånad över hur dålig hans galopp var. Jag fick där och då en teori om att de kanske kommer från att han är spänd och inte kan jobba på ordentligt. Ska försöka stretcha hans bakben då hon trodde det kom därifrån, gamla spänningar och krampaktiga muskler liksom. Efter lite galopparbete med att flytta bakdelen och leka med minimini övergångar lyckades vi få en hyfsat bra avsaktning till trav också. Han pullade i bettet men kom snabbt tillbaka till den samlade traven med lätta bogar. Avslutade där då jag var helt lyrisk och han väldigt nöjd och fin han också.
Låter ju typ som att jag plågat ihjäl min häst men det får ni ta som ni vill. För lite så har ridningen faktiskt gått till, men det är ju också därför jag söker mig till kunniga ryttare och vänner som verkligen har känsla för häst. Men nu är vi på rätt väg i alla fall. Fortsätter vi i detta spår tror jag detta kan bli helt sjukt bra! Tusen tack till världens bästa Natali, vad gjorde vi utan dig?
Lullen har börjat falla ur lite. Klart, han äter bara hö och tränas rätt mycke nu. Snacka om att han är i sitt livs form. Pappa är i stan idag och ska köpa mat till hästisarna. Lullen kommer äta kraft grund, kraft muskel och lite betfor bara för att han älskar det. Dante kommer äta kraft groov, mineraler och lucern hackad strå. Hoppas på att dem verkligen "tar sig" bådas två, Dante ska ju även avmaskas igen och sedan någon gång kastreras.

Natali och Lullen