Feel good

Eller inte
Jag har så svårt att komma till ro i vardagen för tillfället. Svårt att uppskatta min vardag. De små sakerna ni vet. En ständig oro som ligger och gnager. 

Men jag insåg inatt att det är okej, det måste det vara!
Att ha en svacka, att inte alltid vara stark och bära runt på ett fett leende, vara go och glad när det egentligen känns skit och jag helst av allt skulle vilja ligga under täcket dygnet runt. Eller ja, äta skulle jag ju också vilja göra.. Pussa på hästarna och Max också för den delen. Men inte att de ska kännas som ett tvång. Jag älskar mina djur och fylls av energi och kärlek så fort jag bara tänker på dem. Men det är fortfarande jobbigt att ta sig till stallet, att verkligen se till att träningen blir av, blir givande och helst av allt även rolig.
Jag går runt med ständigt dåligt samvete och oro. Sånt som bara stryper, krossar, bränner och mosar min lilla hjärna. Hur länge orkar man? Får man ens skriva om de i sin blogg och tycka synd om sig själv? Ja bryr mig tyvärr inte, ja vill kunna gå tillbaka om någon dag? Vecka? Månad? Och känna att jag absolut inte är lika låg utan stark och inse att det blir bättre!

Dantes sår som aldrig vill läka, oturen som ständigt förföljer oss, ben som sväller var och varannan dag, hälta hit och frisk dit. Kommentarer och utlåtanden från personer i min närhet som totalt bara krossar mig inombords. Men jag orkar inte i dagsläget försvara mig. Jag bara håller med och ibland nästan börjar tro på dem. Usch, hemska tanke..

Sen augusti har mitt liv känns så jäkla tungt. Denna ständiga oro över Dante som olyckan tydligen bara förföljer oss. Det blir jäkligt jobbigt och påfrestande i längden. Men jag ska fortsätta kämpa och hoppas såklart. Fast just nu är de förbannat tungt. Missförstå mig rätt.
Jo jag vet, de finns folk som har "riktiga" problem eller får konstaterat sjukdomar osv men just för mig just nu är detta fan ett helvete.

-----------------------------------------------------------------------

Personer som tycker till om att jag och Dante ligger efter i träning och utbildning och fnyser åt mina mål om medelsvår dressyr. Men hallå? Låt 20 åringen drömma!? Har du dessutom missat hur min och Dantes resa sett ut? Inte spikrak och enligt "mallen" om jag får säga det själv.

Har även fått höra att enda anledningen till att Dante aldrig håller sig frisk en längre period är jag. Hade han haft ett annat hem hade detta inte hänt och han hade fått må väl. Vi är helt enkelt inte tänkta för varandra. På grund av att han inte mår bra hos mig uppstår alla problem som uppstått och eftersom jag inte känner, förstår eller kan läsa honom rätt blir allt så långdraget.

Har även flertalet gånger på sista tiden fått höra att Max ser bedrövlig ut. Han ser inte alls ut att må bra. Vad ger jag honom för dåligt foder egentligen? Varför är han så tjock? Varför är han så mager? Han ser inte alls ut att må väl! Varför fäller han päls på detta vis?

Ja, ni hör ju själva. Allt detta från folk i min omgivning, missunsamma och avundsjuka. Usch för folk! Vem fan är någon av dessa att uttala sig om att Max mår dåligt? De enda vi får höra om honom av andra är att han är världens finaste och lyckligaste hund. Jag är uppvuxen med hundar och han har inte visat ett enda tecken på nedstämdhet eller att han mår dåligt, skulle fallet vara så så garanterat jag att någon i min familj eller vänner som ser honom mer än 1 gång per halvår skulle säga ifrån. Han surar en stund när han blir lämnad i stallet medan jag far och rider om jag inte har möjlighet att ta med honom. 9 ridpass av 10 är han däremot med, antingen springandes eller platsad i manegen. Vilket han älskar, att få vara med. Så fort jag är tillbaka i stallet är han överlycklig igen!
När jag hade ut Ina för att kika på Dante sa hon även att Max hade härlig utstrålning och han fick busa med hennes 9 månaders "valp".

Hela Dante historien då, vem i hela vida världen kan säga att jag inte känner honom?! Jag är ingen expert men jag kan lova att jag känner alla mina djur mycket väl, innan och utantill kan jag nästan lova. Hela skade grejen kan jag ju också tillägga att jag gjort allt vad jag kunnat. Precis efter vad veterinärerna sagt. Har även fått höra det av både Hassan och Emma, att jag skött mig helt rätt och inte skulle gjort på något annat vis, ibland har man bara otur.

Drömmen om att rida medelsvår dressyr då? Jag har som mål att starta en medelsvår klass innan 2016 är över. Det är inget som säger att jag kommer klara det, men vad säger att jag inte kan?
Lullen har inga flashiga gångarter men vi har mycket mer! Noggrann ridning, starkt samspel och en härlig utstrålning på banan. Även om de känns dåligt får man ju lov att utstråla att de är bästa ritten någonsin för att övertyga dommarn och för helhetsintrycket. Har fått höra av domare att vi har utstrålning. Även förr i tiden när vi tävlade dressyr mycket så därför törs jag stå för det. Men alla tycker vi olika så varsågod och tyck något annat. Jag vet vad vi går för och jag tvekar inte 1 sekund. 3 godkända lätt A äre va? Lätt A och medelsvår är sådana rörelser som vi tränar VARENDA ridpass. Det är mer naturligt och stimulerande för oss än ett lc-lb program, de blir mer transportsträcka. Sen säger ja inte att jag har gjort allt som är möjligt i LB men jag tänker banne mig satsa på att starta medelsvår. Kommer vara så stolt när jag gjort den starten, oavsett hur det går. I dressyr är fördelen att det inte kan hända så mycket mer dåligt än att man kommer sist. Jag och Lullen har så pass mycket tävlingsrutin att vi båda har bra upplevelser sen innan och vi vet vad som gäller.

Tack och lov så i denna skrämmande tillvaro finns de även fantastiska människor som alltid finns där, oavsett vad de gäller. Personer som tror på mig, stöttar mig och säger KÖR oavsett va de gäller. Tack för att ni finns! Ni vet vilka ni är!

Igår natt skrev jag inlägget fram till linjen. Men idag flög vikten av 10 elefanter från mina axlar. Kvar är bara en nallebjörn.
Dantes sår ser såå på bra ut. Har låtit de vara ifred i 3 dagar och idag när jag tvättade möttes jag av de vackraste jag för tillfället kan se. Såret är otroligt litet och fint. På dagens promenad gjorde Dante massa glädjeryck. Misstänker att han kände av mitt lyckorus som jag ska leva på läänge! Lullen var också himla busig. Han fick också gå promenad. Vi gick hem och häntade Robin och joggade efter kärleksstigen. Så mysigt. 
Inatt fick de sova inne då Dante blev rätt blöt när ja för första gången på 3 dagar tvättade såret. Massa var runtom så de blev rätt mycket vatten. Han hatar vatten. Själva momentet att de droppar vatten på benen och det tycker han är sjukt äckligt men sen får jag vara och pilla i och runt såret precis hur mycket jag vill, de tycker han bara är skönt. De är klart de kliar väl rätt mycke nu när det läker.

Har även fått en plats på söndagen när det är Lottakurs i kågedalen v. 49!! Mamma har lovat att sponsra mig med den. Eventuellt så kan jag samåka med Natali. Jag jobbar natt då så jag behöver inte ens ta ledigt! Happy Day! Alltså ikväll har jag varit så jäkla glad och jag känner mig så sjukt laddad och stark. Jag tänker inte ta någon skit från folk som inte vet vad dem pratat om. Men sånt är ju livet, vi kommer alltid få dras me dessa haters.
Säger dem någon mer så kommer jag hädanefter ha mod och ork att försvara mig och stå upp för mig. Jag är fan inte de sämsta som finns, även om ni önskar det.

Tack för inatt, nu ska jag återgå till mitt fantastiska jobb som jag varit sjukt less på sistone men från och med ikväll äntligen älskar igen! Helt fantastiskt, tänk att jag har turen att få jobba precis här med precis detta!😀

Ha en bra måndag hörrni!

Kommentera här: